synd om mina tänder!

mina tänder började ila/göra ont på onsdag eftermiddag & igår hade jag the pain from hell. jag var tvungen att gå runt med en klunk vatten i munnen i FYRA TIMMAR!! fyra timmar konstant smärta i mina tänder, & det bara fortsatte ila. det värsta var att jag inte var hemma, utan på shoppingrunda & det enda jag kunde tänka på under hela tiden var att jag ville hem & dränka mina tänder i sensodyn för att få slut på de gudsförgätna ilningarna.
idag har det inte gjort ont, men jag var ändå hos tandläkaren efter som jag bokade tid igår morse. han pillade lite på mina tänder & frågade om jag brukade pressa tänderna mot varandra & sa att det förmodligen inte skulle dyka upp igen. så nu är jag rädd att jag ska få ont igen av någon anledning.
jag är rädd, jag har seriöst lite tandläkarskräck på grund av att jag för lite mer än ett år sen upplevde en sjukt traumatisk upplevelse hos tandiz:

"TISDAG - 18:43 (2005-03-22)
natten till idag låg jag vaken till fem & hade så ont i min tand. jag tryckte i mig alvedon varannan timme, men värken försvann inte. jag ville dö. som tur var så hade jag bokat en tandläkartid igår, så runt lunch cyklade jag ner till tibblekliniken där min tandläkare konstaterade att min högra framtand genomgått ett så kallat 'trauma', för någon tid sen har den alltså fått sig en rejäl smäll. resultatet av den trauman var infektion i roten. sen berättade han en massa äckliga saker om bacillodlingar i mitt tandkött, sen borrade han lite för att avslutningsvis KLÄMMA UT MÄNGDER AV TANDVAR!!! jag dog hela tiden.

tandläkaren: oj, hehe, nu kommer det en rejäl skvätt var!
jag: *krekz*

nu har jag i alla fall inte lika ont i tanden & det krävs två återbesök, för att spola rent rötterna/fylla i dem igen(?) innan min tand är helt återställd.
jag tror att jag har börjat utveckla tandläkarskräck. "


jag var livrädd att det skulle vara något liknande.
tur att det inte kommer ila/göra ont mer... förhoppningsvis.