öl, grönan, drama

Igår efter jobbet åkte jag till djurgården för att ha picknick och dricka öl med Hanna, Malin, Robert och Jocke. Vi åt så vi blev mätta och drack så vi blev lite salongsberusade (inte malin, hon vågade inte dricka öl och sen åka karuseller, hon var rädd att hon skulle spy, så hon smuttade bara lite).
Det var i alla fall väldans trevligt och roligt! Skrattade så jag fick ont i magen.

Grönan var festligt som vanligt. Åkte nästan allt, hängde med Jonas som stod i våffelbruket och jobbade, åt glass, lirade lite femkamp och mådde lite illa. Jag, Robert och Jocke vågade åka katapulten! Det var nästan inte alls läskigt att åka den den här gången!

Efter Grönan var det meningen att vi skulle dricka öl, men ingen orkade så vi sa hejdå och jag hängde i slussen och väntade på Jonas som kom lite senare, eftersom han skulle stänga sin kiosk. Vi tog tunnelbanan hem och när vi kom till bandithagen kom vi på att vi skulle köpa mjölk, så vi knallade till shellmacken.
Precis när vi kom fram fick vi se starten på ett slagsmål. Det var riktigt obehagligt och killarna som slogs sprang iväg en bit bort och kvar stod ena killens gravida, gråtande flickvän och andra killens dryga kompis.
Dom var borta ett bra tag och flickvännen blev mer och mer orolig och hysterisk så jag och Jonas gick efter för att leta efter killarna. På vägen mötte vi den andra killen som kom gående, helt blodig och med ett väldigt nöjt uttryck. Vi frågade vart den första killen var och han hånlog att han "låg och slaggade en bit bort". Med hjärtat i halsen, livrädd för att hitta honom i tusen bitar fortsatte vi upp för gatan. Ganska snabbt så vi honom komma vinglande mot oss, han kunde stå upp, han andades, han kunde prata men man såg knappt att han hade ett ansikte. Allt var svullet, allt var blodigt, kläderna var trasiga, armarna såriga. Jag ringde SOS, fick prata med polisen och be att dom skulle skicka ambulans.
Försöka att behålla lugnet, fast jag helst av allt ville spy för att han såg så förstörd ut, försöka lugna hans gravida flickvän som fick panik när hon såg honom och började hålla sig för magen, som att hon fick ont. Läskigt och jobbigt att bara stå och glo och inte riktigt kunna göra något.
Till råga på allt var det en full engelsk gubbe som hela tiden skrek "hon är gravid" och sa att han skulle "fixa allt". Han var snäll, men verkade inte riktigt ha koll på vad han gjorde.

Polisen kom ganska snabbt, tjejens syster kom, ambulansen kom, vi blev förhörda och sen fick vi gå hem. Polisen ringde mig innan jag hade somnat och frågade lite mer saker. Jag försökte svara så gott jag kunde och skämdes lite över att jag inte visste exakt och inte hade sett mer och inte hade tänkt på att ta registreringsnumret på taxin killarna åkte i.

Hoppas att allt ordnar sig, att han inte fick allt för stora skador, att killen som gjorde det åker fast, att han vaknade idag och kom på vad han hade gjort och ångrade sig och att han mår dåligt över det här och inser att han förmodligen är världens sämsta människa.

mitt bästa mattips!

Stek en grönsak, vilken som helst som passar att steka.
Krydda med vitlök och basilika.
Ät med valfritt tillbehör.

Min favorit är champinjoner efter ett personalmöte på Diesel för hundra år sen. Pernilla hade lagat buffémat och jag tog de stekta champinjonerna till mitt hjärta.

jasåatte

Idag har jag på mig ett armband i 18 karats guld som pappa gav mig igår.
Det hade legat inne i kassaskåpet på Konsum i "säkert tio år", hittades i butiken och har inte efterfrågats. Så han gav det till mig. Snällt.
Fast det är lite för stort, men det är nog bara bra. Jag gillart.

...

Läser Mikael Niemis bok "Mannen som dog som en lax" och längtar något fruktansvärt till Kaunisvaara. Längtar efter farmor, efter fastrar och farbror, kusiner och myggen.
Längtar efter att svettig få kravla fram på en fuktig myr och finkamma den i jakt på hjortronen, skogens guld, och provsmaka vartannat för att se att de verkligen är mogna. Alla jag smakar på ska smaka sol, skog och luft. Ligga och vila på myren efter flera timmars plockande och se på när mina glada släktingar äter rå falukorv och kokar kaffe, pratar meänkieli med varandra och inte låter sig irriteras av alla tusen blodtörstiga mygg. Det är bara jag som ska slå efter myggen, jag som inte är en riktig tornedaling, som inte är van vid den sortens enerverande sällskap.

Och jag längtar efter att springa igen. Har inte sprungit på evigheter, känner mig slö och lat. Tänker hela tiden att "imorgon, då ska jag faktiskt", när jag inte borde tänka alls, utan bara snöra på mig löparskorna och ge mig ut för att lunka. Inte springa långt, inte springa snabbt, inte pressa för mycket, bara jaga bort rastlöstheten ur kroppen och rensa kroppen med blod som snabbt sköljs genom armar och ben.

Men mest av allt längtar jag efter lite stimulans. Något att aktivera hjärnan med. Någon sorts utmaning. Jag vill plugga, få läxor, behöva tänka för en gångs skull istället för att bara traska på och göra samma gamla vanliga arbetsuppgifter, på jobbet och hemma. Räkna kassor, hjälpa kunder, beställa varor, diska, tvätta, tömma kattlådan. Min hjärna går på tomgång och skriker efter ett språk att lära sig, matematiska whatever att traggla med, dilemman att fundera över. Men jag vet inte exakt vad. Och jag vet inte hur. Hur börjar man plugga efter ett uppehåll? Jag känner mig rädd och osäker och allt känns fel.
Jobbet känns så oerhört fel, Stockholm känns så oerhört fel, kroppen känns mest fel av allt och jag känner mig dum som inte gör något åt saken. Som inte hjälper mig själv en bit på traven. Något litet borde jag kunna ta tag i för att slippa känna mig så nergången och seg, så sliten och tråkig. Det hjälper inte att böla och vara sur på jobbet, det hjälper inte ett dugg.

Känner mig rastlös i kroppen, rastlös i fingrarna, rastlös i hjärnan.
Hur länge får man vela innan man bestämmer sig för vad man ska göra med sitt liv?

älska ams

en tjej på mitt jobb har sagt upp sig. hon ville inte, men hade inget annat val för arbetsförmedlingen mer eller mindre tvingade henne. eftersom hon är deltidsanställd har hon hittills också varit deltidsarbetslös och fått ersättning för det, men inte längre. hon har ju faktiskt ett jobb och är inte arbetslös på heltid och har därför inte rätt till ersättning. nu är det allt eller inget.
jag repeterar: hon har alltså ett jobb, men kan inte jobba kvar eftersom a-kassan uteblir då och hennes två barn inte kommer få mat på bordet. hon har inget annat val, eftersom hon inte klarar sig enbart på sin deltidslön.

och det bästa är att hon inte får jobba för coop sen. aldrig mer. för hon får inte ha samma arbetsgivare som hon har nu som deltidsanställd. den biten fattade varken hon eller jag. man har väl större chans att få jobb inom ett företag som man har jobbat för i några år, eftersom man känner lite folk, kan rutiner och kassasystem? jag fattar inte.

dom som har jobb borde väl uppmuntras? eller har jag fel?

smarta katter

jag tog nyss ett svalkande bad för att sluta vara svettiga svetlana. det var skönt, avslappnande och bara helt underbart. att slippa vara svetlana. men när jag klev ur badet märkte jag att det hade blivit översvämning igen! jag som var ren, fräsch och fin hade ingen lust att svetta ner mig igen, men what to do liksom? jag pustade och stånkade mig igenom det äckliga jobbet med att rensa avloppet igen och hittade ännu en gång katternas leksaksmöss som blockerade hela avloppsröret.
har alltid trott att mössen var deras favoritleksaker, men jag kanske har fel? det kanske är deras hatleksak och det är därför dom försöker dränka/gömma dom?

efter rensandet blev jag svetlana igen, nu sitter jag på balkongen och svalkar mig för lägenheten är typ 35 grader varm för vi kan knappt ha några fönster öppna för katterna smiter alltid ut då och sätter sig på fönsterbläcket och då kan dom ramla ner och dö och det vill inte jag!

dagens mest irriterande:

står en skylt på kondisdisken "veckans tårta, frukttårta 8-bitar, 89:-"
flera gånger idag har det här samtalet utspelat sig:

kund: vilken är frukttårtan?
jag, med trött ton: den med FRUKT på...
kund: jaaha!

ibland förstår jag verkligen inte.

söndagsmys

har gjort om balkongen till värsta mysiga lilla oasen med kuddar och filtar och grejer. har gosat ner mig med katterna, jonas dator och en jordgubbs/bananmilkshake och väntar på att solen ska göra sitt och göra mina bleka ben lite, lite brunare.

pinsamma tjejen

jag gjorde en språklig tabbe idag, så jävla pinsamt att jag ville dö.

skulle fråga om leg på en kille som såg väääldigt ung ut som ville ha cigaretter.
- har du legitimation?
- sorry, what?
- do you have LEGITIMATION? (engelskt uttal dårå)

avbröt nästan mig själv och hasplade ut mig "do you have your id-card" sekunden efter. som tur var så verkade killen lagom spånig och det var inget folk i närheten. pinsamt hanna, pinsamt.

dagens bästa som blev dagens värsta

efter en hård arbetsdag kom jag hem till min kära lägenhet och mina kära katter och min kära kille som hade varit gullig och tappat upp ett bad till mig. jag sjönk ner, belåten, medan han började laga middagen. när jag tröttnat på att ligga och känna hur huden började konvertera till russinhud drog jag ur proppen och reste mig upp ur badkaret. när jag ställde mig på golvet märkte jag att det var lika blött som badkaret. inget vatten rann ner i avloppet, allt sipprade ut på golvet istället.
jag började svära och sucka lite och var inte alls på humör för att rensa avloppet men jag var så illa tvungen. det var äckligt, jag kräktes nästan lite när jag drog bort slemmiga, äckliga hårbollar ur den där runda grejen som sitter under röret från badkaret (eh hehe bra på vvs-termer). det var ganska mycket hår och skit, men inte överdrivet mycket, inte så mycket för att hela badrummet skulle förvandlas till en liten damm. så jag gluttade mycket noga på mojängen och hittade två små plastmöss längst ner. systers och sveas. dom måste ha lekt inne i badrummet och råkat pilla ner mössen :( tänk vad ledsna dom måste ha blivit. "ååh lattjo att leka med spexiga mössen *PLUMS* *gråta kattgråt*" :C
men nu är det i alla fall rent i badrummet. skönt.

i onsdags var vi tvungna att panikstäda kylskåpet efter att en flaska med kebabsås jag fått från jobbet hade exploderat, eller nåt. kul liksom, INTE!