En längtan

Jag längtar efter huset. Efter gräsmattan. Att få sitta på altanen med en kopp kaffe i handen. Rensa ogräs och skotta snö. Slippa grannar som har fest. Inte behöva vakna av ambulanssirener och biltutor. Ha nära till skogen och träden. Jag behöver skogen och träden och naturen och lugnet och sinnesron och djuren och vattnet och vinden och och och.

Jag har alltid tänkt att det här huset ligger på tunnelbaneavstånd från livet i stan. Men nu är jag inte så säker längre. Det kanske ligger längre bort än så.

Det kryper i kroppen

Älskade lilla bloggen. Du finns ju knappt längre.

Idag kryper det i kroppen på mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som skaver, men något är det. Förmodligen att semestern är slut. Jag vill att det här som har varit min bästa semester någonsin ska fortsätta ett bra tag till.

Tur att jag har en långhelg inplanerad snart!