Jag längtar efter huset. Efter gräsmattan. Att få sitta på altanen med en kopp kaffe i handen. Rensa ogräs och skotta snö. Slippa grannar som har fest. Inte behöva vakna av ambulanssirener och biltutor. Ha nära till skogen och träden. Jag behöver skogen och träden och naturen och lugnet och sinnesron och djuren och vattnet och vinden och och och.
Jag har alltid tänkt att det här huset ligger på tunnelbaneavstånd från livet i stan. Men nu är jag inte så säker längre. Det kanske ligger längre bort än så.
lördag 8 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar