händer sånt här på riktigt?

Vaknade på söder vid nio imorse och bestämde mig för att ta en promenad längs med Årstaviken. Traskade ner för backen som leder förbi kolonilotterna och mötte ca 100 joggare som liksom jag vill passa på att njuta av solen när den väl visar sig för oss. Efter att ha vandrat ca tio minuter möter jag en glad gubbe i gul träningsoverall som glatt hälsar godmorgon!

- Godmorgon, godmorgon, hälsar jag tillbaka
- Har du tid två minter? undrar glada gubben
- Ehm, ja?
- Jo, så här är det! Jag är född 1920, fyller alltså 90 år nästa år. Jag börjar varje dag med en promenad kring Årstaviken, sen cyklar jag runt på andra sidan på eftermiddagen, tillbaka över nya bron. Jag äter inga mediciner och jag är fullt frisk. Sen gör jag en annan sak varje dag, vet du vad det är?
- Nä?
- Jag läser dikter av Harry Martinsson! Och nu tänkte jag läsa en dikt på ca en halv minut för dig.
- Åh, vad trevligt!
- Den heter "Lövfällningen" och passar så bra nu på hösten:

Trädet pressas av vinden att bekänna höst.
Det realiserar guldgult på marken vad det använt för sin sommarlevnad.
Snart har alla träden tvingats
att ge upp spelet för året.
Det har plötsligt blivit modernt med nakna grenar.
Svampen som nu förstår vad klockan är slagen
utbjuder pösande röd sin bulle medan den är färsk.

- Vad fint! utbrister jag och ler stort. Tack ska du ha, vilken bra start på dagen!
- Menar du det? Vad glad jag blir.

Sen presenterar vi oss ordentligt och jag ger honom en kram och sen önskar vi varandra en fortsatt trevlig dag. Och jag vandrar vidare med värdlens största leende och tycker att världen är ganska fin ändå. Surrealistiskt men fint.
Tack Gunnar!

?

Känns nästan som att jag är sjuk, men det är jag inte. Bara helt orkeslös. Vill helst av allt gå och lägga mig nu på en gång, är det okej? Somna innan sju en fredagkväll? Får man skylla på att det var en tung dag för hjärtat?

<3<3<3

Igår hade jag planerat en fin överraskningsdejt för mig och Johan. Han visste bara att vi skulle ses strax efter fem, men hade ingen aning om vad vi skulle göra. Men eftersom det här är veckan som Gud vill straffa mig blev han jättesjuk och kunde inte följa med :C :C :C

Jag hade bokat bord på en franska Creperie Fyra Knop + köpt biljetter till Kvarteret Skatan på Rival, sen skulle vi avrunda kvällen med dessert och champagne hemma hos honom. Och det bästa av allt: jag hade lyckats hålla mig från att säga vad det var! Jag brukar ha jättesvårt att hålla överraskningar för jag tycker det är så himla spännande!

I alla fall så bjöd jag med Elina på den romantiska dejten istället för Johan. Vi hade i och för sig oerhört trevligt, men besvikelsen över att min påtänkta dejt låg hemma och feberyrade var ganska stor.

Idag när jag satt på jobbet och drack mitt morgonkaffe kom en kollega in med en stor blombukett och gav till mig. Då har världens bästa kille skickat blombud till mig för att han hade så dåligt samvete för att han blev extremt sjuk vid sämsta tänkbara tillfälle.


Världens finaste!! <3 Och jag känner mig så sjukt bortskämd för att jag har världens mest romantiska karl!

resultatet av en kick-off

Igår var det kick-off med jobbet, störst fokus låg på kundbemötande, att vi ska bli lokala mästare på det. Så när en ung tjej nekas köpa cigaretter av mig idag pga att hon har med sig halva sin bekantskapskrets som inte kan visa upp leg på att ALLA är över 18 (jag ska enligt tobakslagen förvissa mig om att det är personen som köper som ska bruka och det anser jag inte att jag kan göra i en sådan situation), så ber hon mig dra åt helvete.

- Tack detsamma! svarar jag med solskensstämma och världens största leende

Då blir hon jättearg.
- Hur fan kan hon säga så till mig?!? gormar hon till sitt följe med finniga småkids.

-Ja, vilken jävla rätt har du att säga så till mig för att jag gör mitt jobb din dumme fan? Gå till något annat ställe och köpa cigaretter. Eller gå hem och grina. Jag bryr mig inte. Men kom inte och tro att du kan förolämpa mig utan att få något tillbaka.

Sa jag inte. Men tänkte. Nöjde mig med att jag förhoppningsvis förstörde hennes dag en smula.

den ohyggliga smärtan

Det gör ont när jag pratar, det gör ont när jag äter, det gör ont (i hjärtat) när jag dreglar som ett litet barn för att jag inte klarar av att ha munnen helt stängd för att det gör för ont då. Men mest ont gör det när jag känner mig som världens mest äckliga människa efter att en bit sallad har fastnat i det nya plåstret jag satt på läppen. Salladen bara hänger och dinglar och hånar min ledsna läpp som varar och ömmar.

kära dagbok

Idag vaknade jag upp med en underläpp större än Kissies. Den bultar och ömmar och kräver ständig uppmärksamhet. Underläppen gör att jag talar som om jag vore berusad, sluddrigt och släpande. Kan inte riktigt artikulera så mycket som jag brukar göra. Tur då att vi inte ska ha kick-off idag med jobbet och jag ska stå framför hela arbetsplatsen och hålla låda. Eller vänta, det var ju exakt det vi skulle göra idag. Tack Gud!

störst av allt är kärleken

Min kärlek till fläsk är oändlig. Inte det goa fläsket som sitter på en mjuk människokropp utan det smakrika fläsket som sitter på en fet gris. Den här veckan har jag klämt i mig fläsk i ett par olika former:

- Fläskfilé med klyftpotatis och tzatziki
- Stekt fläsk med löksås och potatis (två gånger, en middag + en matlådelunch)
- Bacon- och champinjonpasta
- Baconpiroger som Johan gjorde till brunch idag. Han skickade även med mig lite piroger hem så jag kan få en lite dos fläsk imorgon till lunch.

Har svårt att förstå hur jag klarade mig under mina år som vegetarian. Och åren innan det. Kan inte minnas att jag har serverats stekfläsk/bacon en enda gång under min uppväxt.

tizdag

Extremt händelsefull tisdag, hade hjärtklappning halva eftermiddagen för att kroppen var så stressad av någon anledning. Avslutar dagen med att dricka glögg och lyssna Miley Cyrus. Extermt avslappnande.

dagens look:

Göllig hemmafru. Tycker jag lyckades ganska bra. Har även gulligt förkläde på mig, nu ska jag börja laga mat (hacka grönsaker, vi ska äta tacos, med andra ord) till kvällens dubbeldate!

mörkret

Nu har det börjat, det är mörkt när jag går upp (inte så konstigt eftersom jag går upp i ottan, slutade vara ljust i början av september ungefär) och mörkt när jag slutar jobbet och åker hem. Jag har aldrig känt av att mörkret har påverkat mig särskilt mycket, inte så jag har tänkt nämnvärt på det i alla fall. Men nu är jag trött hela tiden. Trött, tröttare, tröttast. Igår var det dags att bädda ner sig i sängen redan vid halv nio. Men då hade jag iof storstädat i två timmar efter en lång arbetsdag, så det kanske är okej?

saker jag inte riktigt ogillar tillräckligt mycket för att hata det men heller inte gillar överhuvudtaget

När folk har kalas tillsammans och istället för att rubricera det som t.ex "Annas och Kalles 25-årsfest" så kallar dom det för 50-årskalas. Vet inte riktigt varför, men jag skäms nästan lite när jag stöter på det här. Det är ju ingen som fyller 50 på riktigt. Skäms lite över att jag skäms över en sån här töntig liten menlös sak dessutom.

sjuk (obs inte svinis)

Sov i 14 (!!) timmar i natt. Jag vaknade vid tolv. Eller, J ringde och väckte mig, han trodde jag hade dött av andningssvårigheter/svinis för att jag inte svarade på smset han skickade två timmar tidigare. Hade säkert lycktas sova ett par timmar till annars, och då sov jag ändå ett par timmar på dagen igår efter att jag kom hem från jobbet vid lunch. Men är man sjuk och klen behöver man mycket vila! Katterna älskar att jag är hemma och sova hela dagarna, dom kommer och lägger sig bredvid mig hela tiden och kattsnarkar sött.

Ska titta på tv-serier nu, Hung och Bored to death, och sova lite till. Det är ändå ganska skönt att ligga inne och gotta sig i sängen när det är mörkt och regnigt ute. Älskar att jag har haft lamporna tända sen jag steg upp ur sängen.

landet

Största fördelen med att komma hem: rinnande varmvatten, riktig toalett.
Största nackdelen med att komma hem: det är för mycket folk i Stockholm, det finns ingen öppen spis att elda i.