kära dagbok

Idag vaknade jag upp med en underläpp större än Kissies. Den bultar och ömmar och kräver ständig uppmärksamhet. Underläppen gör att jag talar som om jag vore berusad, sluddrigt och släpande. Kan inte riktigt artikulera så mycket som jag brukar göra. Tur då att vi inte ska ha kick-off idag med jobbet och jag ska stå framför hela arbetsplatsen och hålla låda. Eller vänta, det var ju exakt det vi skulle göra idag. Tack Gud!