hej internet

jag är sjuk idag. så himla typiskt mig att lyckas hålla mig frisk i en och en halv vecka och sen dra på mig sjukbaciluskerna igen. kände hur näsan och halsen började proppas igen i fredags efter accelerator. det var föresten grymt, jag älskar beth ditto, the gossip var utan tvekan årets pepp.

jaja, igår var jag ledig och var bara hemma och försökte kurera mig så gott jag kunde och lyckades faktiskt ganska bra. orkade gå till konsum och köpa mat, orkade nästan inte gå hem igen (var tvungen att stanna tusen gånger och flämta efter luft), orkade sova på soffan med katterna i två timmar, orkade laga middag till mig och jonas. sen fick jag ett energiryck och ville gå igenom och packa upp jonas saker som hans syster hade med sig upp till stockholm i tisdags, men vi orkade bara gå igenom en kartong, sen fick vi nog. och sen blev jag dödssjuk precis innan jag gick och la mig. kände hur hela kroppen fick ont och kämpade mot alla baciller utan någon större framgång. vaknade imorse av att jag hade snor i hela ansiktet. *fräsch tjej*
nu ligger jag i soffan, klen och svag och äcklig. jonas är på jobbet och jag har inte så mycket vettigt att göra idag. har tre saker som jag måste ta tag i:
1. gå till macken och köpa halstabletter
2. bada/tvätta håret/bli fräsch igen
3. berätta en grej från min ungdom som jag har funderat över ett tag.

annars ska jag väl mest sitta i soffan och fisa/sova. uh. tar i alla fall tag i nummer 3 på en gång. så har jag det gjort. tidsfördriv.

så här var det; jag var kanske fjorton, kanske femton, vem vet. mina bästa kompisar (tjejerna från handbollslaget som bodde i samma kommun men gick i en annan skola än mig) och jag hängde jämt. vi brukade oftast kolla på film med några killar från deras klass eller typ hänga vid sjön om det var sommar och varmt och ibland var de lite fulla och jag tittade på (obs: var "full" första gången i nian, lyckades hålla mig borta från alkohol längre än alla andra i mina kretsar). det allra vanligaste var att vi möttes på bussen, om vi skulle till centrum, eller vid min busshållsplats, om vi skulle till sjön. i början hälsade man mest med att säga hej, men det övergick ganska snabbt till att man kramades när man träffades, ett mysigt sätt att säga hej på. men en dag, helt utan förvarning, när vi hade varit hemma hos mig eller vid sjön eller nåt och jag följde alla till bussen så fick jag en puss på kinden utav två av tjejerna, den tredje kramades som vanligt och verkade, som jag, inte heller helt bekväm med puss-på-kinden-hejdå. jag fattade ingenting och stod som förstummad när bussen hade åkt iväg. puss-på-kinden-hejdå kändes (och känns fortfarande) som:
1. att man förösker vara fransk när man inte är det = töntigt
2. att man förösker vara lite finare än man egentligen är = töntigt
3. bara obekvämt

obs: nu för tiden så brukar jag pussa på kinden ganska ofta när jag hälsar på folk (tror jag gjorde det på stefan i fredags?) men då är det på skoj, ironi liksom, skulle aldrig få för mig att göra det på riktigt. fast det kanske inte handbollstjejerna gör heller nu för tiden, men ändå. det var en period på ungefär ett eller två år som kindpussandet var det vanligaste sättet att hälsa och jag hängde väl på fast jag inte ville (grupptryck, du vet) och kände mig obekväm och töntig varje gång. till slut gick det över och istället var vi tillbaka på ruta ett; bara säga hej. jag andades ut och tyckte att det kändes bra att umgås som riktigt folk igen. jag skämdes typ varje gång vi möttes på bussen och vi skulle hälsa så där inför alla människor. kindpussandet har helt enkelt aldrig varit min grej.

finns det folk som är över femton som hälsar så här? när jag och jonas var på gröna lund såg vi ett gäng trettonåringar som kindpussades, men hur vanligt är det egentligen i andra kretsar? brukar vuxna damer kindpussas eller är det här ett dött fenomen? jag kan inte minnas att jag har sett någon göra det, förutom kids mellan tretton och femton. är det fina tanter på östermalm som gör det, vanliga svenssons, grabbar, åttioåringar, ingen alls? jag vill verkligen veta vem som tycker att det här är ett trevligt och mysigt sätt att hälsa på!