-

Okej, så nu sitter jag här i mörkret och har verkligen försökt sova men det går inte. Är inte det minsta trött och tusen tankar snurrar i huvudet.

Tänker på hur livet såg ut förra sommaren. Var jag lyckligare eller olyckligare då?
Kommer fram till att jag var lyckligare. Speciellt när jag tänker på vinkvällar på balkongen, bad på klipporna, cykla till kanalstugan, åka karusell varje dag nästan, diska och få två armar om sig och en kyss i naken, och ligga naken i en säng med skrynkliga lakan brevid en naken kropp och klaga på värmen.
Sen kommer jag fram till att jag var olyckligare. Speciellt när jag tänker på storbråk på midsommarafton, alla kvällar jag känt mig som världens ensammaste människa, diska utan att få varken armar eller kyss, middagsproblemen varannan kväll, osäkerheten hos mig, att nästan jämt somna ensam utan en naken kropp brevid.

Sen tänker jag att jag inte vet, jag vet inte skillnaden på lycklig och olycklig. Jag vet bara att det snart gått fem månader, men ibland så känns det fortfarande som igår och ibland känns det som hundra år sen.
Det känns som en annan människas liv. Det är inte som jag levt det. Jag har fått det återberättat av någon som upplevt just alla dom där sakerna. Kyssarna, skratten, bråken, sexet, kärleken. Jag kan inte längre minnas hur det känns när han kysser mig och jag kan inte längre komma ihåg hur det luktade i vår lägenhet. Jag vet inte exakt hur många steg det tar att gå från porten till tunnelbanan för det var så länge sen jag gick dom stegen. Jag bor inte där längre. Kommer aldrig mer bo där heller.

Jag bor här, i min nya fina lägenhet, och lever mitt nya, förhoppningsvis, fina liv. Och jag vet inte om jag är lycklig eller olycklig för ibland är det så jävla svårt att känna skillnaden.
Jag vet bara att det här är första gången på riktigt länge som jag gråter över oss, gråter över det faktum att det inte finns ett vi längre och det kanske är ett sundhetstecken. Att jag inte gråter varje natt som jag gjorde de första tre månaderna, men att jag fortfarande är kapabel till att känna något. Lycka eller olycka.

Förmodligen olycka, känns inte som glädjetårar.