läser min gamla skunkdagbok 080329 (tre dagar efter att förhållandet med vad jag trodde var mitt livs kärlek tog slut)

"LÖRDAG - 20:04
lyssnar på britta persson och äter lördagsgodis ur iittala-skålen för att få livet att kännas lite festligare. allt känns upp och ner. försöker ladda ner ny musik, men det går inte. har stor lust att sätta på den finaste blandskivan jag vet, men jag orkar inte gråta ikväll. orkar inte gråta mer. svea tuggar kattmat jättehögt. läser bloggar som jag inte är intresserad av. saknar malin s något enormt. struntar i att ringa pappa som har försökt nå mig idag, orkar inte. dålig dotter. behöver en kram. behöver en kram till efter det. vill att helgen ska vara över, vill vara på jobbet och ha min underbara chef i närheten. vill prata prata prata utan att behöva prata för jag är så trött på att höra min egen röst. vill bara skeda. vill bara vara. vill bara snabbspola till något bättre. vill dricka en till folle och bli lite folkölsfull. imorgon har jag tänkt städa, om orken finns. yrslat idag. vet inte om det beror på bakfyllan eller allt annat. drack vatten på nennas jobb tidigare idag. promenerat i timmar med elina. gratulerat jonas på namnsdagen.

livet livet livet!
inte trodde jag att det skulle göra så ont."

Nu är det ju något bättre! Inte för att det har varit någon jävla snabbspolning, snarare har jag bara fördröjt allt genom att göra dumma val, men nu är det ju "något bättre", nu är jag framme. Och det känns så fruktansvärt skönt. Och om en timme kan jag gratulera mig själv till fem månader som singel för det är verkligen något värt att gratulera, för jag tror faktiskt på riktigt att jag mår bättre nu än vad jag har gjort på (minst) tre år. Stabilare, kompis med mig själv, fokuserad.