bitterfittan

Jag hade roligt igår! Vernissagen var grym, ölen var billig, slabba mos vid grillen på Mariatorget var festligt, samtala med någon som pratar engelska med fransk brytning så att hjärtat nästan smälter lite var fint och att träffa klanen Andersson var kvällens höjdpunkt! Knarkigare familj får man nog leta efter. Vi hängde på galleriet och gick sen vidare till Sjögräs för att dricka lite mer öl. Rundade av det hela med att fylleäta och lämna typ sju iq-svar på Erikas mobil.
Fejnt som snus. Fejn kväll helt enkelt!

Men sen på tunnelbanan hem blev jag jättebitter. Hade precis missat ett tåg och var tvungen att vänta i en halvtimme. Frös som en liten gnu, jobbigt folk, var så jävla trött att jag somnade rakt upp och ner och jag kände mig så jävla ynklig att jag bara ville sätta mig ner på perrongen på Fridhemsplan och grina. Kände mig som världens mest ensamma människa, som om absolut ingen tyckte om mig (fast det är ju bara dumheter, har ju massor med människor som tycker om mig jättemycket) och så var det så himla låångt att åka för att komma hem.
När jag till slut kom hem så slängde jag mig i sängen med dubbla täcken för att försöka bli varm. Det blev jag. Gosade ner mig ordentligt i sängen med katterna och försökte bli varm i hjärtat. Det blev jag.

Men innan den deppiga hemfärden så var det en riktigt, riktigt fin afton!