lördag 25 oktober 2008

jag venne

Snubblar över den här låten under mitt internetande. Gillar ju inte ens Lasse och har inte lyssnat sönder låten under tusen gråtnätter, men ändå får jag lite ont i magen. Tycker att jag är dum i huvudet som inte känner något längre. Vill hellre känna förtvivlan och ont i hjärtat och ångest och allt på en gång istället för absolut ingenting. Det är ju jättekonstigt.

Nollställd.

Längtar efter att vara riktigt jävla deppig igen.
Istället för ingen-fucking-ting.
För det känns så tomt utan sorgen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar