jaha, nu kom den

Idag kom den där fruktade vinter/höstdeppen ifatt mig på riktigt. Jag som har varit solskenspepp hela hösten och mått bättre än någonsin känner mig nu bara grå och trist och tråkig och ledsen och jag vill inte sitta på kontoret och böla och jag vill inte sitta på tunnelbanan hem och dö och jag vill inte ha noll aptit och noll matinspiration och jag vill inte fräsa irriterat åt allt och alla. Det enda jag kan göra för att inte sluta andas är att träna för då tänker jag på annat och idag orkar jag inte träna för jag är så trött i kroppen efter gårdagens träningspass så jag ska ut och traska med Fredrik istället och det blir säkert bra det med. Bara jag blir trött så att jag kan gå och lägga mig på en gång när jag kommer hem så jag slipper den här dagen.
Igår gick jag och la mig tjugo i nio. Vaknade av ett telefonsamtal två minuter över nio som jag tryckte bort medan jag irriterade tänkte "och vem fan är så korkad att han ringer så här jävla sent på kvällen?" *vänder på mig och somnar om*

Det är verkligen svårt att andas på riktigt.
Och vinterkräksjukan härjar på jobbet.