tjerlek över telefon och irl

Pratade med en gammal kollega på telefon idag och blev helt varm i hjärtat och magen av omtanken och godheten. Att vissa människor kan vara så jävla snälla, det är helt fantastiskt. Blir alltid lika förvånad när jag inser att det finns så underbara människor!

Sen var jag sur och grinig hela dagen fast jag inte riktigt vet varför, eller, jag gissar på att det var för att jag inte hade fått mina åtta timmars sömn, och R skulle peppa mig med att tvinga mig att le. Gick sisådär.
Nästan allt var skit idag. Jag har gjort fel på typ hundra löner så folk ringde och var lite upprörda :c :c :c Den enda som inte var skit var när jag pratade i telefon med en kille och han sa att jag verkade vara en riktigt snäll och bra tjej och jag ba: JA DET ÄR JAG, JAG ÄR SNÄLL OCH GODHJÄRTAT OCH VÄNLIG OCH BRA EGENTLIGEN MEN IDAG SNÄSER JAG BARA ÅT ALLA OCH ÄR TRÖTT OCH GRÅ OCH TRÅKIG! Sa jag inte, utan jag ba: jo, visst. tack. :c

Den efterlängtade peppen kom först när jag fick lämna jobbet, hehehe. Dels för att jag fick gå hem och slapp jobba mer (lämnar resten av skiten till imorgon, hurra!) och dels för att jättemånga roliga kollegor skrek "puss&kram" till mig. Då blev jag glad och varm i hjärtat och magen igen. Tjerlek.

Och ikväll för jag middagssällskap i form av Jonfor. Och nu insåg jag precis hur jävla ostrukturerat och rörigt det här inlägget blev. Hejdå bloggen!