:'C

Försökte ge blod idag. Det gick åt helvete. Fick vänta så pass länge att jag hann bli jättenervös. Jag vet ju att det inte alltid går så bra när jag ska ge blod, har bara ett kärl som är bra att sticka i och det sitter djupt och när man väl hittar det så rinner det väldigt dåligt osv.

Hamnade hos en rar sköterska som gjorde sitt bästa för att ta hand om mig och lugna mig. Hon klappade mig på armen, justerade slangarna, gav mig en stressboll att pumpa med och någon sorts värmedyna att hålla i handen för att kärlen skulle vidgas, men det gick ändå inte. Det rann för långsamt och vi fick ge upp. Jag blev ledsen och började gråta lite för att det kändes så värdelöst, för jag ger blod trots att jag tycker att det är obehagligt, det är något jag tycker att man ska göra, och så misslyckas jag. Hur jävla svårt kan det vara att pumpa ut lite vätska ur kroppen? Skyller allt på mamma som jag ärvt mina klena kärl av.

:c