ZzZZzzzZZzzZZ

Vaknade flera gånger i natt (förmodligen) av att min nacke värkte. Fick då för mig att det var dags att gå upp och åka till jobbet. Första gången det hände var klockan tolv och jag hade sovit i 1,5 timmar. Började nästan gråta för att jag var så trött, blev överlycklig när jag insåg mitt misstag och fick somna om. Inte lika överlycklig när det fortsatte så hela natten. Lättnaden när väckarklockan väl ringde och det faktiskt var dags att gå upp var enorm. Tröttheten, nedstämdheten idag har varit obeskrivlig. Vid ett tillfälle kändes det som om mungiporna var fastklistrade nedåt.

Sen fick jag blombud på eftermiddagen och genast kändes allt lite, lite bättre.