dålig karma

Drog precis mitt första skämt om Haiti. Undrade om det var för tidigt, men tjuvlyssnat hade redan hunnit före mig med att få den ironiska generation att börja bearbeta den ofattbara katastrofen.

Hur lång tid gick det egentligen innan man började skämta om tsunamin? Inte så lång tid va? Och efter mordet på Anna Lindh har jag för mig att skämten haglade redan efter några dagar. Humor är det enda sättet folk födda på åttiotalet kan ta till sig hemskheter. Det är det enda sättet att nå fram till oss! Vi skämtar, tar på så sätt till oss, reflekterar och distanserar oss sen från problemet. Avslutningsvis skämtar vi lite till.

Nu ska jag gå och brinna lite i helvetet, men det är ju bra för där är det i alla fall varmt och skönt och förhoppningsvis snöfritt!