mer död än levande

Igår var jag på Ewas fantastiskt roliga 50-årsfest. Härjade som en tonåring, Erika tvingade mig att dricka shots och jag dansade omkull en överförfriskad dam på dansgolvet. Pratade mycket danska i mikrofonen, drog igång en extra födelsedagssång för födelsedagsbarnet. Blev extremt vinnarhetsig som vanligt när det vankades schlagerintrotävling, och mitt lag vann såklart!

Men. Efter fina fester finns det alltid en morgondag. Eftersom jag i princip aldrig super till nu för tiden har det varit en lååång, lite lätt plågsam dag. För att råda bot på baksmällan har jag ätit ost i alla olika mängder. Smält ost på kebabpizzan, färskost i frostingen på Signes födelsedagscupcakes, grevé på rostat bröd och slutligen brieost på dinkelkex. Extremt smart drag att kombinera massivt ostätande med bakisness när man är laktosintolerant.

Längtar efter att träna efter den här slappishelgen!!

hiss eller diss?

Vet inte riktigt vad jag tycker om det faktum att jag köpte en fin handväska secondhand för 20kr när vi var i Pajala, bara för att få reda på att det är pappas flickväns gamla väska som hon lämnade in för ett tag sen. Hon tyckte det var hysteriskt roligt, jag drog mest en djup suck inombords över det faktum att jag nu inte bara mentalt är pensionär utan att jag även klär mig som en.

halva saknas

Den där känslan av att man har missat halva sitt liv genom att dela det med fel personer. Och att man aldrig kan låta någon komma ikapp. Och att man aldrig kan komma ikapp någon annan. Att det alltid finns ett "innan". Ibland känns det tungt.

senaste nytt

Har sprungit Vårruset (med världens största blåsa under foten) för fjärde året i rad samt färgat håret ljusbrunt/min naturliga hårfärg. Hoppas på att jag inte kommer behöva färga mer efter det här, vill vara naturlig efter 10 år med kemikalier på huvudet.