det här med vuxensaker

Det här med att köpa lägenhet verkar jobbigare och mer komplicerat än jag trodde. Jag känner mig som ett litet barn som ska leka vuxen och allvarlig och ordentlig. Var i alla fall på tre lägenhetsvisningar i Bandhagen idag:

- En jättefin tvåa, började nästan gråta när jag såg den, med världens finaste kök, balkong och en stor klädkammare! Kommer aldrig att få den, för den var nästan för dyr till att börja med och den kommer säkert öka hundra miljoner i pris.

- En pytteliten etta med skitfult kakel i köket men med en mysig sovalkov. Tror dock att det skulle kännas jobbigt att bo där med katterna, skulle gå runt och känna mig som en kattplågare 24/7.

- En lagom stor, fräsch tvåa med SKITFULA köksluckor och ful tapet i vardagsrummet. Hela lägenheten var helt tacky och jag tyckte synd om den fina perfekta lägenheten som hade hamnat i klorna på någon med inredningspsyke á la -92.

Jag har inte ens varit på banken och vet inte vad för sorts lånelöfte jag kan få. Vet inte ens om jag vill bo kvar i Bandhagen eller om jag vill börja mitt nya liv på en ny plats. Hjärnan är inte riktigt på plats ännu efter allt som hänt. Jag kan inte tänka klart. Önskar verkligen att livet vora några tusen steg lättare just nu så att jag kunde fokusera på något och inte bara irra omkring planlöst som det känns som jag gör just nu. *gnäll gnäll* *emotjej87*

Skitsamma. Nu ska jag ut och cruisa *moget*