Jag har mensvärk. Jag är ledsen. Jag är arg. Jonas och jag åt middag vid Sockenplan och sen lämnade han mig bara ensam för att träffa kompisar och jag fick promenera hem på egen hand med gråten i halsen till en stökig lägenhet som jag bara vill komma bort ifrån samtidigt som jag aldrig vill lämna den och den här inbillade tryggheten.
Ena sekunden är allting bra, andra är allting skit.
Jag kan inte sluta tänka på den där dagen i juni förra året som spenderades vid Stadion och i Observatorielunden med lyxig picknick och dåsande i gräset och mycket pussar och pillande händer. Hur fint det var att ha sommaren att dela tillsammans med någon annan. Hur fint det är att det är så självklart att man hör ihop.
Jag vill verkligen inte vara hysteriska, deppiga, jobbiga tjejen längre. Vill inte. Ge mig tips på hur jag ska ta mig ur det här?
söndag 1 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag tror fullt och fast på att det kommer kännas bättre när du har installerat dig i din nya, fina lägenhet med dina fina, gulliga katter.
SvaraRaderaOCH att det känns bättre när du får hänga mer med din lediga syrra och din också lediga systerdotter!
och att vi ska springa vårruset på onsdag!!!!!!!!
och för att du är så himla bäst och faktiskt stark, även om det inte känns så, och MODIG och så jävla bra är du! glöm inte det för allt i världen.
ett annat tips är att du, jag och ida kan ha systerkväll med drinkar och sånt och se SEX AND THE CITY på bio!! vore inte det askul?! SVAR:JO!!!
PUSS <3 <3 <3
<3 <3 <3
SvaraRadera