Jag är superkvinnan.

Jag klarar allt. Jag har nerver av stål och ett hjärta av guld. Jag blir bara sårad om jag låter människor såra mig, och det låter jag ingen göra längre. Jag sårar inte medvetet och jag bråkar inte i onödan. Rätt ska vara rätt, förtjänar man en ursäkt så ska man ursäkten ha. Jag gör allt för att min lilla värld ska bli en fantastisk plats att leva på. Att jag ska trivas.
Jag ler mot den där söta kunden som alltid går till min kassa när han handlar och som stannade till idag för att verkligen säga hej till mig. Jag säger hej tillbaka och hjärtat skuttar till lite extra, precis som det ska göra.
Jag kramar T och blir varm i hjärtat när han kramar mig tillbaka. Jag stöttar R i hans lilla kris och hoppas att han kommer tillbaka starkare och bättre än någonsin. Jag skrattar högt och med mycket glädje när något är roligt, ibland skrattar jag till och med högre än O. Dricker kaffe med J och pratar på om absolut ingenting under hela lunchen. Jag är ganska bra på mitt arbete och jag blir bättre för varje dag, strävar efter att bli bättre, att utvecklas.

Idag är jag superkvinnan. Kanske inte imorgon, men jag är nöjd med att jag får vara det idag. Känna mig stark och lycklig och snäll och duktig. Guldstjärna i kanten.