Rättegången drog ut på tiden så vid tre hade jag äntligen lämnat mitt vittnesmål och fick lämna deppiga Flemingberg. Jag är så glad att jag hade Jonas med mig som kunde hålla mig sällskap och stötta mig och skämta om saker man inte ska skämta om när man är i Tingsrätten *ej pk*. Jag blev jättenervös när jag såg gärningsmannen första gången och började hyperventilera och gråta lite. Men som tur var kom det fram två jättesöta vittnesstödjare fram och började prata med mig då och föklara allting och säga snälla saker så då blev jag lugn och fin igen.
Själva vittnandet gick bra förutom att jag inte hörde vad domaren sa när jag skulle avlägga ed. Jag skulle ju säga efter henne och ba: ursäkt? va? vad sa du nu? eeh, förlåt? HELA JÄVLA TIDEN. Kände mig som ett spärrmongo.
Gick därifrån med ett telfonnummer rikare och drog en lättnadens suck.
Sen fikade jag skvallerfika med Nenna och spanade på våra nya killar. Fint avslut på dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar