måndag (fast det är tisdag i dag)

-Det värsta är inte förlusten i sig utan insikten om att nu står alla uppradade på tur, nu ska föräldrarna dö och sen är det ju du och jag som ska dö.

Och hela natten drömde jag om döden. Inte min fina farmors död, utan andra människors död. Fast jag vaknade med bilden av farmor vid köksbordet, där hon alltid satt och la patiens eller drack kaffe, på näthinnan. Nu finns hon inte mer. Det är tomt vid köksbordet.