ccl

Sen jag började plugga, dvs sen jag började spendera mycket mer tid hemma har Svea blivit världens mest klängiga katt. Vart jag än går stryker hon runt mina fötter så jag snubblar på henne. Så fort jag sätter mig vid köksbordet för att plugga/äta/kolla www lägger hon sig framför mig och borrar ner klorna i armen och gosar huvudet mot min hals.


Hon är ju världens gulligaste katt, men she is driving mama crazy! En lugn stund kan man väl få utan att behöva ha koll på kattrackarn? Idag t.ex drack hon ur mitt vattenglas och slickade sås från min tallrik när jag vände mig om i två sekunder. Lilla tjockisgrisen.

Eller så kanske hon medvetet försöker driva mig till vansinne för att jag har råkat karda hennes päls så mycket att hon fått en liten kal fläck.....
Eller så tror hon att genom att vara extra gullig kommer hon få extra fina födelsedagspresenter (jaa, klart katterna får födelsedagspresenter) på söndag....
Eller så tycker hon bara väldigt mycket om mig.

Det var allt för mig!!
/Galen kattkvinna

livet är fint just denna torsdag

Idag fyndade jag en gullig liten flaska på Myrorna. Är mycket nöjd! Gjorde egen vinägrett och fyllde flaskan med!

Dricker vin gör jag också. Mest för att jag kan nu när jag inte äter medicin längre. Och för att "lyxa till det" så att säga. I mina skönaste mjukiskläder.

tamejtusan

Tror minsann att jag är frisk nu. Insåg precis detta underbara faktum. Inget hostande eller rosslande idag. Härmed friskförklarar jag nu alltså mig själv! Ska nog fira detta underbara tillstånd med att träna imorgon, för första gången på x antal månader!

uppochner nerochupp

Jag har börjat plugga. Fast bara i tio veckor. Jag, som varit så inrutade i arbetslivet i flera år, hade inte en aning om att det skulle vara både himmel och helvete att plugga.

Himmel för att: 1. jag känner mig duktig när jag går upp klockan sju varje dag, oavsett om jag har lektion eller inte för att antingen studera hemma eller tvätta/städa/diska/klappa katterna. 2. jag älskar känslan man får när man äntligen förstår något man har tragglat med i flera timmar. 3. min stackars lilla hjärna får stimulans. Jag känner mig smartare.

Helvete känns det bara som ibland, och det är enbart när jag i ren frustration måste skrika rätt ut för att jag inte förstår, för att jag inte lär mig. Eventuellt måste jag även fälla en tår eller två också.

LE SYKO SMAJL

Om jag bara vore FRISK så skulle jag kunna gå ut på en rask promenad och samla tankarna och få lite endorfiner i kroppen. Jag har inte tränat på flera veckor. Har inte cyklat röda faran till jobbet sen min evighetshosta dök upp för snart tre veckor sen. Har rört mig så lite jag bara kan, typ tagit hissen en våning för att inte få ont i lungorna.

Det är lätt att tänka att en promenad skulle underlätta och förändra allt, men det skulle ju förmodligen det. Man blir knäpp av att ligga hemma, stilla, och vila. Endorfinerna och energiförrådet fylls aldrig på av att sitta vid köksbordet och försöka lära sig något man inte kan ett skit av. Försöker tänka glada tankar, försöker peppa mig själv men det är svårt. Vet att det vore lättare om jag bara fick gå till F&S.

sinnesstillstånd just nu:

Trött, gråtmosig, uppgiven, matt osv osv. Mörkaste ringarna under ögonen, kroppen som aldrig blir frisk, hjärnan som inte klarar av minsta portionen stress.

frustration

Om rösten bara höll skulle jag skrika rätt ut tills luften tog slut. Men jag rosslar och hostar och kan inte anstränga min fagra stämma så mycket.

Har gått vilse

Den största nackdelen, förutom det uppenbara, med att ligga hemma och vara sjuk och uttråkad är att man hinner tänka för mycket på saker och ting, och man (jag) blir oftast (garanterat) deppig av sånt.
Det känns som att jag har gått vilse. Lyssnar på Säkerts nya skiva Facit och försöker hitta rätt riktning igen. Vart är min kompass när jag behöver den?