-

Så himla tråkigt och ledsamt och deprimerande att vara hemma själv, äta middag ensam och hela tiden hoppas på att det är sällskap som kommer när man hör porten öppnas och stängas och tunga trappsteg börjar ta sig upp för trappan och hjärtat bultar lite snabbare och lite nervös blir jag nog allt, för nu kanske jag slipper sitta här själv och vänta på en tvättid som aldrig kommer och som tragiskt nog är det mest stimulerande i mitt liv just nu, bara för att höra trappstegen stanna på våningen under. "Jaha bara grannen, just det, jag är ganska ensam nu"

Vänj dig vid det, pucko.