Igår när jag kom hem helt mörbultad från jobbet började jag författa ett blogginlägg som löd så här:
"Helt ofattbart! Igår började jag känna mig lite krasslig, vaknade imorse efter en febernatt med allt för lite sömn och tyckte att jag var kry nog att åka till jobbet."
Sen somnade jag! Bara så där, föll ihop (mja, kanske inte riktigt, låg ju redan i sängen, men i alla fall) i en liten ynklig hög och orkade inte ens stänga datorn. Det ofattbara i det hela är inte att jag blev rejält sjuk utan att typ 80% av alla på jobbet är sjuka. Igår när jag var kom var vi fem som var sjuka men ändå kom till jobbet, en åkte iof hem efter två timmar och lämnade oss andra stackare, och sju som var sjukanmälda. Det blev en sjukt jobbig dag i och med att det var så mycket att göra och vi sjuklingar hasade omkring på våra klena spagettiben och försökte göra nytta. Det jobbiga är att vi kunde verkligen inte gå hem för vi var så lite personal på plats, så det var bara att bita ihop. Stod med värsta feberfrossan och frös så jag skakade och skulle plocka fryst. Kul.
Kom i alla fall hem från jobbet, gick och la mig och sov nästan oavbrutet hela kvällen/natten. Vaknade imorse när klockan ringde, hasade mig till köket och tryckte i mig alvedon, slemlösande, bafucin osv osv med förhoppningen att jag skulle kunna ta mig till jobbet, för jag vet hur stressiga torsdagarna är i vanliga fall, och med flertalet sjuka känns det som det är omöjligt att klara av en torsdag.
Tog tempen på mig, 39,7 grader, kanske inte direkt läge att gå till jobbet. Ringde för att sjukanmäla mig och fick höra att det var 11(!!!!) stycken som var sjuka!
Jävla epidemi. Har aldrig varit med om något liknande. Stackars de få som är på jobbet som får slita som djur idag :C
torsdag 24 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar