vännerna, parkhäng och "alla hittar kärlek utom jag"

Har sagt det förr och jag säger det igen. Alla mina fantastiskt fina vänner som finns vid min sida hela tiden är nog det bästa som någonsin hänt mig. På ett sätt är jag glad att all skit i världen har drabbat mig för det har fått mig att inse vilka jävla guldklimpar jag har. Pusspusspuss!

Idag har jag och Jonas hängt i Kronobergsparken halva dagen. Jag drack en öl eller två, Jonas var för bakis, vi spelade nintendo ds, jag var lite (ganska) mycket emo, pratade om livet och sånt i allmänhet och jag är så glad över att jag fortfarande har kvar Jonas i mitt liv. Även fast vi kanske fortfarande är mer ex än vänner så känner jag på mig att vi kommer få en bra, stabil vänskap i slutändan. Jag är glad om han är glad och förhoppningsvis tvärtom.

Nu sitter jag hemma och tittar på dokumentären "Alla hittar kärlek utom jag". Den handlar om tre tjejkompisar som letar efter kärleken och alla hånglar med alla och alla blir kära i alla varannan sekund och blir ihop med nya hela tiden. Jag fattar ingenting. Så där var det faktiskt inte när jag var ung! Dagens ungdomar!