dumma dumma dumma

Känner lite för att dunka huvudet i väggen.
Känner mig lite som världens sämsta människa.

Känner mig ansvarig för allt, när jag egentligen bara borde känna mig ansvarig för hälften. Inte mer. Inte allt. Inte bara mitt fel. Trots att det kanske kan se ut som det, men det är inte bara mitt fel. På samma sätt som incidenten i Årsta i våras inte heller var mitt fel. Inte till hundra procent. Knappt ens till hälften. Knappt nästan inte alls. Det är orden som gör det. Båda gångerna. Och det är aldrig jag som säger orden.

Jävla skit. Jävla dumpucko jag är ibland. Har jag ingen moral i kroppen?